HISTORIA!

Gustavsberg lever – en spännande 400-årig historia


År 1627 föddes Maria Sofia De la Gardie som kom att ge orten dess namn: GUSTAVSBERG. Namnet var en hyllning till mannen i hennes liv; Gustav Oxenstierna som hon gifte sig med som sextonåring, men som avled fem år efter bröllopet. Maria som då övertog Farsta herrgård var en pionjär som kvinnlig entreprenör. Bland annat startade hon på annat ort en manufakturfabrik och ett pappersbruk och i Farsta anlade hon ett tegelbruk. Det är Marias herrgård som blev det som numera kallas för Farsta slott. Maria dog år 1694, 67 år gammal.

Rysshärjningarna 1719

År 1719, 25 år efter Marias död, bränner ryssarna ner hennes herrgård och de flesta andra byggnader i området, bland andra Gottholma gård som aldrig återuppbyggdes. Men dagens flanör som går Gottholmarundan kan vila på en bänk vid den vackra platsen för gården. Rundan är 2,5 km och kan anträdas till exempel vid Farstavik, Farsta Slottsväg. Skyltar finns. Resten av 1700-talet präglas av ett flertal ägarbyten.

Från adligt herresäte till andra godsherrar

Grosshandlare Johan Herman Öhman, som hade en firma på Södermalm i Stockholm, fick i början av 1800-talet nys om att porslin var framtidens melodi. Han köpte Farsta herrgård och startade Gustavsbergs porslinsfabrik 1825, dvs för snart 200 år sedan.

Odelbergska eran

Efter olika problem med porslinstillverkningen, försäljningar och övertaganden, blir Samuel Godenius ny ägare. Genom giftermål med Godenius dotter Hilma, blir löjtnanten Wilhelm Odelberg disponent och senare ägare av Gustavsbergs Porslinsfabrik 1878. Wilhelm Odelberg är med om flera framgångsrika år för fabriken och avlider 1924. Sönerna Axel och Victor tar över fabriken, åkermark och skog som ingår i fabrikens och Farsta gårds domäner.

Kooperativa Förbundet tar över 1937

Efter några år då det blir allt tydligare att fabriken behöver förnyas köper Kooperativa förbundet, KF, allt; fabriken, cirka 700 bostäder, stora mark- och skogsområden. Pris, cirka 3,6 miljoner kr motsvarande omkring 109 miljoner kr i dagens penningvärde eller cirka 17 av de 31 radhusen i Seglarbyn invid Porslinskvarteren!

KFs övertagande 1937 blev en succé! KF startade snabbt produktion av sanitetsporslin, väl tajmat med den landsomfattande satsningen på förbättrad hygien. En väckarklocka blev Lort-Sverige, en serie radioprogram av journalisten Ludvig, ”Lubbe”, Nordström. Utedassens tid var förbi, nu skulle det vara toaletter och badkar från Gustavsberg!

”Livet återvänder till Gustavsberg”, utropade redan KFs chefsarkitekt Olof ”Thun-Olle” Thunström. Från slutet av 1930-talet och framåt ritade han de för sin tid mycket moderna Sanitetsporslinsfabriken, Hushållsfabriken, Badkarsfabriken, de särpräglade husen i Höjdhagen, radhusen på Grindstugärde, ”Pelarhusen” i Hästhagen, Runda huset, Vattentornet…

Fotograf: Bengt Berglund

Gustavsbergs hamn ett livfullt centrum

Hamnen var ortens absoluta centralpunkt. Hit kom pråmar med pressar från USA till badkarsfabriken, båtar med lera från England och allt annat materiel som behövdes för en expanderande porslinsfabrik. Det fanns till och med en tullstation i Tornhuset. Och härifrån skeppades det färdiga godset iväg innan transporter på land tog över.

Till Gustavsberg, läs Fabriken, strömmade internationella gäster, politiker, kulturpersonligheter, fackliga företrädare från Japan, Indien, Sydamerika och Afrika. Och människor på flykt från krig och elände. Det fanns arbete åt alla. Det sjöd och var ett ståhej. Gustavsberg beskrevs som ett  modernt mönstersamhälle.

Svåra år, men kreativiteten består

Decennierna runt millennieskiftet med nedgång innebar en svår omställning. Hur kunde det bli så? Läs mer om detta i boken Gustavsberg som försvann – och kom igen. Och nu, på 2020-talet, är Värmdö med centralorten Gustavsberg en av landets mest snabbväxande kommuner.
Och porslinet lever än i dag! Nya produkter tas fram i Porslinsfabriken i nya företaget Framtidens porslin och nya sanitetsporslinsprodukter monteras ihop i den hypermoderna montagefabriken av jätten Villeroy och Boch.

En omfattande export sker från Keramikstudion i Gustavsbergs hamn av Lisa Larson-föremål. Största, men inte det enda, importlandet är Japan. Dessutom strömmar det till alltfler konstnärer, konsthantverkare och formgivare till det ökande antalet konstnärsateljéerna i Konstnärshuset (eller G-studion), Dekorhuset, den f.d. målarsalen, i Chamottehuset och Hänkelhuset.
Liksom ett ökande antal beundrande besökare.

Många goda krafter

Porslinsmuseet har återöppnat i det före detta Torkhuset, av många ansett som ortens vackraste byggnad.

Det gamla fabrikskontoret Gula byggningen har fått en utvändig renovering, det gamla kraftverket Kattholmen har putsats upp och den nyöppnade restaurangen bjuder energi till nya besökare och kompletterar den klassiska Bistron i fabriksområdet liksom den nyöppnade Kolgrillen i Gamla stallet som lockar alla som vill minnas tidigare besök vid Medelhavet. Och det finns många, många fler verksamheter med framtidstro.

Gustavsberg lever vidare som ett centrum för konst och kultur och med en ny gästhamn för båtfolket och alla skärgårdsälskare. 

Ur boken Gustavsberg som försvann – och kom igen, Text: Rolf Ellnebrand. Columbus Förlag 2019.

Film om det gamla Gustavsberg:
www.filmarkivet.se/movies/det-gamla-gustavsberg/